Minns du?

I fjol, 

ungefär vid den här tiden - i andra delen av mars

såg det ut så här vid mitt barndomshem.

I år är det andra bullar!

Mössan är av sedan länge

och jag har i dag plockat mina första maskrosor!

Välkommen vår

Av Helena:

Våren vaknar.
Och trädgårdens käraste vänner, lökväxter och perenner, börjar titta upp bland de bruna höstlöven.
Inga blommor är någonsin så efterlängtade som dessa första små.
Nedan kommer vildtulpanerna.

Det här är en blekrosa jättevallmo som jag frösått för många år sedan.

Lammöronen.

Och lavendeln. Som egentligen är en vedartad buske. Men ändå... Den här är så liten och nyplanterad. Tror att jag planterade den i juli. Doftar redan gott.

Och så snödropparna.

Bergshyddan i Duvbo

Av Helena:    

Jag fick helt plötsligt, efter att ha sett Olgas barndomshem i förra inlägget, för mig att jag skulle fotografera vårt hus som heter Bergshyddan. Olga, solig eller inte, det är nästan samma färg på ditt barndomshem och på vårt hus. En mycket bra husfärg!

Jag tar en hel del bilder. Men har inte kommit mig för att ta bilder av huset av någon anledning. 

Förrän denna soliga vårdag!

 Att fotografera en helhetsbild av huset är ett mer eller mindre omöjligt projekt eftersom det består av så många vinklar. Överraskningar. Taket är extra kul. Vi hade en takläggare här en gång som bara skrattade när han kom upp. Han hade aldrig sett ett tak med fler vinklar.
Ni kan ju fundera på hur praktiskt detta tak är inomhus? Vi har inte en enda riktig vägg på hela övervåningen. Vilket ger en skön Villavillerkulla-effekt men desto färre förvaringsmöjligheter. Positivt är att här finns utrymme för kreativa lösningar eftersom ändå ingen standardlösning funkar...

 Ombyggt och tillbyggt. Glasverandan ovan består av fönster, väggar och dörrar från mitten av 1800-talet som vi köpte från ett rivningshus. Den delen av huset som syns nedan, är själva grunden till huset och här är snickerier, ja faktiskt allt, original från 1903.
Kan man tro att det här huset, som är så lummigt inbäddat, ligger 11 minuter med tunnelbana från Sergels torg?

Kram!

En annan tid

Målar man bara om huset i en soligare färg. 

Fixar lite här och lite där 

eller ganska mycket

så kommer det att bli så bra för den lilla familjen

som tog över mitt barndomshem

i höstas. 

Kanske bygga ett fint staket? 

- även om det inte fyller någon större funktion på landsbygden

mer än att vara just vackert. 

Men vackert är inte helt oviktigt. 

Sitter vid min öppna balkongdörr i stan

med E18:s bilar brusande förbi där ute som en älv

från köket doftar det hotellfrukost

när min man tar sig en kopp kaffe.

Där i mitt barndomshem 

sjunger fåglarna som mest nu.

Jag lever i en annan värld.

I en annan tid.

Råttor på kalas

Av Helena: 

Engla och Emil som fått ett signerat ex av idolen Isabelle McAllisters kalasbok "Alla balla kalas" fixade kalasråttor förra helgen i stället för chokladbollar. (Spana in kolasvansarna...)

Nu vill kidsen ha kalas varje dag!

Råttorna, som kan göras av vilket chokladbollsrecept som helst, är ett av många fiffiga kalstips från kalasboken som du kan läsa mer om i Isabelle och hennes bloggkompis Jennys blogg.

Nu börjar dessutom reportaget jag och Jessica Gow gjorde hemma hos Isabelle poppa upp i dagstidningar runtom i landet. Piteåtidningen idag :-).

 Här är en bild jag tog när Jessica plåtade. Kolla vilket underbart rum Isabelles barn har!

Kram! 

   

Brodera mera

Häromdagen gjorde jag ett inlägg om Englas tovade boll till bebisen Svante. Det här är resultatet av ett familjeprojekt som vi haft efter jul till samma bebis. 

Medan min kusin Anna blev större och större stickade jag en pytteliten mössa. 

När mössan blev klar tajmade Anna med att föda en gullig pojke. Min lilla Engla som gillar att brodera tog över mössfixet och improviserade till ett mönster. Kom att tänka på att så här kan man ju göra med mössor som man fyndar på Second Hand när man vill ha söta bebispresenter!

Resultatet är en mössa som är fin men för stor för den tänkta söta bäraren. 

Men han lär väl växa...

KRAM!

Nu släcker vi ljuset

Har du tänkt på de upp-och-ned-vända tekopparna som hänger över en del gator inne i Stockholm? Det är inte koppar. Det är gatlyktor. Men jag associerar alltid till - tekoppar.

Den här enkla, geniala idén att göra lampa av transperant benporslin har jag dock ALDRIG tänkt på. Konstigt. Har du? Så alldeles självklart!!!

Nu släcker jag ljuset och säger godnatt!

Klänningen ENGLA från IKEA

Av Helena:

Kära Ingvar Kamprad!

Så här lät det hos oss häromdagen:

- Engla hjälp till att städa nu, säger jag.

- Ja men jag ska bara, säger hon.

- Men det där är ju mina tvättkassar ju.

- Nej, det är en klänning nu. Mamma kolla.

Engla är 10 år, min dotter och den mest påhittga människa jag vet.

Jag fattar faktiskt inte hur hon kan veta hur man syr in vecken i en kjol. Eller hur man gör en korsettsnörning. Hon bara gör. Ingen får hjälpa till. Och det går fort.

Hon skulle kunna producera sådana här åt dig av trasiga IKEA-kassar Ingvar!

Eller fixa en sats som kunderna kan sätta ihop själva. Vad sägs? 

Vänliga hälsningar!

PS. Engla hälsar!

Kristallen den fina

Av Helena:

Kristallkronor har en speciell plats i mitt hjärta!

Jag är född på sjuttiotalet med spånlampor i vartenda rum. Men jag minns några vänner till familjen som hade en i min barnavärld fantastisk kristallkrona som jag brukade förlora mig i när vi var där.

Jag började spara till en egen kristallkrona vid fem års ålder!

Den här tycker jag ser lite kul ut. Annorlunda, alldeles för mycket, och ändå mitt i prick. 

Jag köpte den på Stockholms Auktionsverk när jag var student till vårt första riktiga hem. Minns att den var billigare än en standardlampa då…

Jag gillar när ljuset silas genom kristallerna.

Kedjan har vi dolt med ett tyg som det brukar vara på slott. (Fast vi tog ett gammalt lakan med spets.)

PS. Olga om du undrar så ja,

jag blev inspirerad av fjärilarna i ditt förra inlägg!

Kram!